Burkar på drift

Vi bytte leverantör av burkar, för det var tyvärr ingen ordning på nånting hos det företag där vi köpte burkar tidigare. För att det skulle räcka ett tag, beställde jag en hel pall med burkar. Det var ingen panik. Fakturan kom och jag tänkte att snart kommer väl vår pall också. Sen var jag bortrest några dagar och när jag kom hem hade burkarna fortfarande inte kommit. Det var fullt upp och vi höll på med annat. Sen ringde en kund och hade lite panik. All honung var slut “Kan vi få mer till helgen?”. Nu var det inte så lugnt längre.

Jag ringde upp vår nya burkleverantör och berättade hur det var. En glad tjej som pratade värmländska svarade. Hon visste ingenting, men det fanns andra som visste. Dom skulle ringa på kvällen samma dag eller nästa dag. Men ingen ringde, så jag ringde upp igen. “Vänte lite”, sa hon på sin klingande värmländska, och så höll dom på och dividerade i bakgrunden. Efter ett tag kom hon tillbaks och meddelade att pallen hade levererats två veckor tidigare till Kävlinge, så jag borde ha fått den.

Nu bor ju inte vi i Kävlinge. Inte ens i närheten. När jag sa det till henne, vidtog en ny diskussion i bakgrunden och efter några minuters kacklande hade dom konstaterat att pallen med mina burkar stod kvar i deras lager. Eventuellt kan det ha varit en vit lögn för att rädda en situation där dom hade slarvat bort våra burkar. Hursomhelst, skulle dom skicka pallen samma dag om jag ville det och det ville jag verkligen för vi skulle leverera burkarna vidare, med honung i, två dagar senare. Man kan ju inte bli arg på en människa som pratar värmländska. Dom låter så glada och snälla att man får oändligt tålamod.

Jag hade väl inga större förhoppningar om att de skulle komma nåt, men plötsligt stod det en lastbil från Schenker utanför huset och två gubbar som körde upp en pall med våra burkar på uppfarten.

Där är historien slut, nästan. Jag måste ju bara få berätta avslutningen. I samma sekund som dom ställde ner pallen på marken, började det spöregna (det här var för en vecka sen och regn känns avlägset nu när det är värmebölja, eller hur?). Hursomhelst – det vräkte ner. Jag kallade på ungdomarna i huset för att få lite bärhjälp. Dottern var väldigt upptagen med nåt väldigt viktigt spel med godis på min iPad, så hon kunde absolut inte. Sonen däremot, alltid hjälpsam, störtade ut i regnet och vi bar in en enorm massa kartonger med honungsburkar och dom hann inte bli blöta. När jag bar in den sista kartongen slutade regnet lika tvärt om det hade börjat. Ibland kan man ju tro att man är med i dolda kameran.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*
*
Website