Så slungar vi honung

Varje år får jag förfrågningar från folk som vill vara med när vi slungar. Det är honungskunder, nya biodlare, vänner och bekanta och andra som har ett intresse för vad vi gör. Jag svarar alltid nej och jag ska förklara varför. Jag hoppas att ni som fått nej förstår varför.

När vi slungar tar vi ofta hem 20-30 skattlådor åt gången. Det är 200-300 ramar som ska slungas och vi jobbar ofta långt in på natten innan det är klart. Det är kladdigt och trångt och varmt och ofta har man en del bin med sig. Samtidigt är det en mycket välregisserad process, där en person avtäcker, lastar i och ur slungaren, sorterar ramar, flyttar honung och ser till att slungaren körs optimalt så att vi får ut så mycket honung som möjligt på kortast möjliga tid och utan att slunga sönder vax och ramar. Det kräver full koncentration och ett arbetstempo som gör att alla steg håller en jämn takt. Råkar man spilla honung eller slunga för fort så att vaxkakorna går sönder, blir det ett avbrott som tar extra tid. Två personer får inte plats och hela processen är utformad för att skötas av en person.

Så jag tänkte att jag kan visa med bilder hur vi gör. Det hela börjar med att vi tar hem skattlådorna med bil och lyfter in dem i lokalen. Vi ställer lådorna på pallar med hjul. På så vis kan man lätt flytta en trave skattlådor utan att behöva lyfta allihop. Elva lådor kan stå på en sån här pall utan att det slår i taket.

Skattlåda på pall med hjulSlungade ramar sätts tillbaks i lådorna och placeras vid andra sidan av dörren så att vi kan lyfta ut dem igen.

Ramarna lyfter vi upp till avtäckningsbordet, där de hängs i en enkel träställning. Bordet har ett urtag där det sitter en plastbalja. Allt vax och honung från avtäckningen droppar ner i baljan.

Avtäckning av honungsram

Vi avtäcker med ett verktyg som kallas “supergaffeln” (se bild längre ner). Den river upp locken på vaxcellerna istället för den traditionella avtäckningsgaffeln som lyfter av vaxet. Med supergaffeln går arbetet avsevärt mycket snabbare. Den lilla baksidan med supergaffeln är att man får mycket vax i honungen. Det är små vaxbitar som bildar en gröt tillsammans med honungen. Men det är inget problem för vi tar hand om vaxet senare i processen och det påverkar förstås inte honungen.

När vi avtäcker ramarna, skrapar vi också av allt vax på under- och översidan av ramen.

Andra delen av avtäckningsbordet är en ställning där vi sätter avtäckta ramar som väntar på att slungas. Under de här ramarna finns en bricka som samlar upp droppande honung. Brickan har ett överfyllningsskydd. När honungen når upp till den lilla nippeln i brickan, rinner den genom bordet och ner i en hink. Vi avslutar varje arbetsdag med att tömma honungen som samlats i plastbaljan, brickan och hinken under bordet. Honungen hälls i klarningstunnan.

Honungsram biodling

Vi avtäcker ramarna lite snabbare än vi slungar, vilket är bra, för det ger tid att hela tiden hålla koll på utflödet från slungaren. Vi lyfter honungen för hand till klarningstunnan.

Vår slungare är en hjulslungare med plats för tolv ramar. Vi har kört med olika hastigheter och tider och vägt ramarna för att räkna ut bästa sättet att få ur maximalt med honung ur ramarna på kortast möjliga tid och minsta möjliga skador på vax och ramar. Efter ett tag, har man tiderna i bakhuvudet och vet när det är dags att höja farten på slungaren eller när en slungomgång är klar. Att slunga en omgång med tolv ramar tar 10-15 minuter, beroende på vilken honung det är och hur vaxkakorna ser ut. Nybyggt vax med vårhonung går snabbast och mörka ramar med seg sensommarhonung tar längre tid.

Honungsslungare biodling

När vi lastar ur en omgång färdiga ramar ur slungaren, sorterar vi bort alla ramar där vaxet är trasigt, dåligt byggt eller mörkt. De här ramarna skickar vi för utsmältning och rengöring och  de börjar om nästa säsong med  mellanväggar. Ramar med kristalliserad honung och pollen sorterar vi undan för att använda till fodring av avläggare.

Från slungaren rinner honungen ner i en hink och därifrån lyfter vi den till klarningstunnan.

Honungsom rinner ur en honungsslungare biodling

Det är en 65-kilostunna där vi har en värmespiral. Vi värmer honungen till samma temperatur som i kupan (cirka 36 grader) och allt vax flyter upp till ytan. Dagen därpå kan vi tappa nästan ren honung från kranen i botten av tunnan. På bilden står det två värmespiraler i tunnan, men det var bara en tillfällighet. Värmespiralen finns att köpa hos LPs biodling. Vi har flera klarningstunnor och alla har en värmespiral.

Honung i klarningstunna med värmespiralHonung i klarningstunna biodling

Honungen hälls sedan genom en grovsil och en finsil ner i en 28-kiloshink, där vi sedan ympar honungen enligt Ekobi-metoden och lagrar den till det är dags att tappa honungen på burk. Vaxet överst i klarningstunnan häller vi i silarna och den får stå ett dygn så att mycket av honungen som blandats med vaxet rinner igenom.

Honung i sil biodlingHonung som silas

Ofta finns det lite kristaller i honungen som täpper till finsilen. Det löser vi genom att skrapa insidan av finsilen försiktigt med en plastskrapa. Då flödar honungen igenom igen.

De verktyg vi använder är supergaffeln, en vanlig avtäckningsgaffel, en hammare för att laga trasiga ramar med, en kaktång att lyfta kakorna med och en kupkniv för att lossa ramarna från skattlådan (ej på bild). Skruvmejseln använder vi för att rensa om trasigt vax täpper till utloppet från slungaren. Alla verktyg diskas efter varje arbetsdag.

Verktyg för slungning av honung

Vi avslutar varje arbetsdag med att torka golvet med en mopp och hett vatten. Slungaren, hinkar och kärl diskar vi efter varje skördomgång. Vi skördar oftast honungen tre gånger per sommar – efter midsommar, i mitten av juli och slutskörd i början av augusti. Vi har inget sent drag och ingen ljunghonung som kräver specialutrustning.

Silarna slänger vi i en plastbalja när de har gjort sitt jobb och vi har tagit reda på vaxet som sitter i silen. Vi spolar lite vatten över silarna och efter en timme har honungen löst upp sig såpass att man lätt kan spola av dem med en slang och kallvatten. Man får förstås tänka sig för var man gör det. Om man sköljer silarna utomhus i slutet av sommaren, är det lätt hänt att man startar röveri.

Vi har massor av silar. De är billiga och det är bra att kunna byta sil ofta så man slipper vänta för länge på att honungen ska rinna igenom.

Alla bilder: Mats Andersson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*
*
Website